Triangeldrama på högsta nivå
Jag var på gymmet idag med Lollo. Ja, det är sant. Nej, vi var inte bara där och vände i dörren. Vi tränade faktiskt. Hade träningskläder och allt. Såg helt seriöst ut. Lovar! Kände mig som Columbus. Så det är sååå det känns att träna?!
Skulle värma upp på löpbandet, det fanns ett ledigt. Yes tänkte jag, men som jag fick ångra det. Till höger sprang en gammal gubbe och till vänster en import direkt från bergen. Ni vet sån som puffar och sjunger på arabiska. Vi har talat om det förr. Började springa. Ja, jag kan springa. Låt er inte luras av mitt fjollsätt. Jag må glida runt i klackar och bo i sminkväskan, men jag kan röra på mig. Ser bara helt awkward ut. Tänkte att jag skulle briljera och äga dem båda. Som jag fick ångra det med.
Hur som helst, wow den gamlingen kunde springa. OMG! Hade vi sprungit ute hade han varvat mig tre gånger, pekat finger för varje varv och fått vänta på mig två timmar vid mållinjen. Tävlingsmänniskan i mig kom fram. Jag skulle fan knäcka den jävla bubbjäveln. Skiter i att han va minst 100 år och hade ett bäst före datum som gått ut. Ingen sympati här inte! Ja, det var socionom jag läste till. En blick och han va medveten om att jag startat en duell. Ni vet blicken när man ska köra ett race på motorvägen, den va det. Jag blängde och han blängde tillbaka. Jag ökade, han ökade. Jag ökade lite till, han ökade ännu mer. Till slut sprang vi båda som galningar och gav varandra hotande blickar. Jag vill inte tala om resultatet.
Om ni ser honom, hälsa från mig att hämnden är ljuv
Under min kamp med Gubbjäveln vände jag mig till vänster. Dem blickarna därifrån har ärrat mig för livet. Det kommer ta timmar av terapi för att komma över dem. Min bild av män är för alltid förstörd. Bilden av gymmet med för den delen.
-N, blivande fet lebb
