Det ska tydligen vara jämnställt

I mina unga dar... har alltid velat börja en mening så. Dem som säger det ser alltid så belåtna ut. Så... I mina unga dar kom alltid bokbussen till skolan två gånger i månaden. De var inte så speciellt, i mina unga dar. Nu är jag mer deprimerad, känner mig gammal. Måste snabbt göra en kullebytta för att få tillbaka ungdomskänslan. Brb!

Helt misslyckad kullebytta. Hur tänkte jag att de skulle gå nu på morgonen i en liten studentlägenhet mer liknande ett rum. Välkommen blåmärke nummer 14.



Igår såg jag i alla fall en bokbuss och kom att tänka på "mina unga dar". Det var en måndag eller kanske en onsdag, kan lika gärna ha vart en fredag men det är inte viktigt nu. Den dagen det nu var kom vår kära bokbuss. Men det var något annorlunda med den. Istället för den väl kända texten "Kalle Anka satt på en planka" på baksidan av bussen stod det nu "Ahmed Anka satt på en planka". Man såg förvirringen i allas ögon, till och med lärarens.

Bokbussen kom aldrig tillbaka efter den dagen. Tur va ju det, jag hatade och HATAR fortfarande att läsa. Men min nyfikenhet som oftast ställer till det för mig undrar fortfarande vart den bussen tog vägen. Kanske att Sverigedemokraterna kidnappade den eller att invandrarna vandaliserade den? "Laak vem dåm tro dåm är använda min namn på el bas?"

Av ren slump hittade jag denna boken också. Jag älskar att de kombinerar namnen Ahmed och Örjan. Vill de inte sälja boken alls eller? Antingen riktar man titeln till blattebarnen eller till svennebarnen, inte båda! Vilken svennemorsa skulle komma hem med en bok om Ahmed Anka till sin lilla blonda son? Och vilken blattemorsa skulle komma hem med en bok till sin son? HUR TÄNKTE NI DÄR FÖRFATTARNA?!



Ska nu göra allt annat än att läsa.

GOD MORGON!

-N, blåslagen bokkritiker

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0